Vi e besatta av Selma och Norge!!
En debutant och en gigant, nygammalt från Selma Lagerlöf, en dröm om ny nordisk union. Samt Orsa, Haag och Hägersten.
INNEHÅLL:
- Dagsfärska nyheter från Supertraditional
- Guld från arkiven
- En krönika från Anna Möller
- En kurerad spellista från Levina Storåkern
- BTS-bilder från Sofia Karlsson och Selmaprojektet
⋆ ☀︎ ⋆ NYHETER ⋆ ☀︎ ⋆
PRISREGN ÖVER SUPERTRADITIONAL
Det har varit galasäsong! Vi kom, vi såg och segrade i alla fall i några kategorier. Under Dalecarlia Awards blev “Spelkvinnor” välförtjänt utsedd till Årets folkmusik och under Folk och världsmusikgalan blev både BITOI och Ævestaden prisade. Årets nykomling respektive Årets Artist.
EN SÅNG TILL SELMA
Folkmusikgiganten Sofia Karlsson släppte i fredags albumet En sång till Selma!
Samma dag spelade hon två låtar från skivan i folkhemsfavoriten Go’kväll på SVT! Värmlands Folkblad har redan recensereat storverket och gett den 5 av 5. Mega.
Missa inte heller Karlsson på turné:
DEBUT FRÅN SOFIA HK
En annan Sofia, ännu inte gigant men trolgitvis soon- to - be är Sofa HK (Hultqvist Kott) som släppte första singeln “I byn” för 10 dagar sedan. Den är jättebra.
EP:n I norr släpps 2 maj. Hon far också på turné, se nedan datum:
BITOI GÖR SUCCÈ I EUROPA
Albumaktuella BITOI for för två veckor sedan till Holland och grävde guld på festivalen Rewire i Haag.
SPELMANSMUSIK PÅ ÅSEN - TVÅ VÅRKVÄLLAR KVAR
Vår konsertserie på Hägerstensåsens Medborgarhus i södra Stockholm fortsätter att leverera utmärkta tisdagar med soppa och underbar musik. Tack för att ni kommer och gör detta vardagsrum möjligt!
Soppa! Kafeteria!
Päivi Hirvonen och Tero Pajunen
Foto: Alfred Bergkvist
VÅRENS ÅTERSTÅENDE KONSERTER:
29/4 Sofia HK + Gustav Ejstes
13/5 Nemat Battah + XTC in the XIV
Klicka här för mer information!
⋆ ☀︎ ⋆ MIXTAPE: LEVINA STORÅKERN ⋆ ☀︎ ⋆
Levina Storåkern, känd från Ævestaden och Diket och som även släppte debutsingel med sitt soloprojekt i fredags (dock på annat bolag) har satt ihop månadens mixtape. Den är fylld av ny norsk folk så vi kan kan bilda oss och fortsätta drägla västerut. Tack Levina för månadens mixtape, du är bäst!
⋆ ☀︎ ⋆ OHLANDERS VÄLJER UR ARKIVEN ⋆ ☀︎ ⋆
I april månads nyhetsbrev är det Supertraddaren Samantha Ohlanders som valt ett arkivklipp!
Här kommer ett klipp från Mats Arnbergs film om Orsa! Gössa-Anders Andersson och hans dotter Gössa-Anna Andersson är två av mina favoriter ur arkivet. Anders med sina snirkliga, arkaiska låtar och Anna med sitt helt egna, kantiga andrastämmospel. I ett referat från Annas första offentliga framträdande står det ”må hon ej bliva en primadonna”. Jag önskar det motsatta. Att hennes spel än idag ger inspiration är ändå ett tydligt bevis på hennes fortsatta relevans.
(På grund av outgrundliga youtube-regler måste du in på youtubes egna sida för att se hela videon. Klicka på bilden så slussas du till det underbara klippet!)
⋆ ☀︎ ⋆ EN KRÖNIKA FRÅN MÖLLER ⋆ ☀︎ ⋆
Året var 2011, jag var tjugo och pappa Ale hade bjudit med mig till Setesdal i södra Norge. Vi skulle hälsa på vännen och storspelmannen Gunnar Stubseid och gå på kappleik. (En sorts tävling, rätt likt Zornmärkes-uppspelningarna i Sverige, fast folkligt, festligt och fullsatt).
Setesdal var för mig sen barn en mytomspunnen plats. Ända in på 1800-talet avskärmad med begränsade vägar och en viss isolering som följd, vilket gjort underverk för den lokala kulturen som bevarats jämförelsevis orörd. I min uppväxtkommun i Stockholms skärgård var det mer en stämning av pikékrage och loafers. Att se tonårsgäng i folkdräkt på norska Coop kändes som en befrielse.
Men nu var det kappleik i byn. Halvard T. Bjørgum spelade solo och ledde spelmanslag där alla spelade på pricken likadant, unisont och med samma stråkföring. Daniel Sandén-Warg hade intimkonsert och spelade så felan blödde, Kirsten Bråten Berg och Lena Willemark höll kvedarstuga. Jag kände av en väldig stolthet hos de jag mötte, utan att det blev patriotiskt eller konstruerat.
Vanligt folk från byn som besökte kappleiken flämtade till på helt rätt ställen, som vore de den mest inbitna Glenn Miller-publik. Mot kvällen blev stämningen allt blötare och när brickorna med (bara) grillat kött kom fram gick jag, som då var en tjugoårig och övertygad vegan, tillslut hem. Golvad och avundsjuk.
Och inte för att på något sätt spä på syskonrivaliteten mellan Sverige och grannlandet i väst, men jag kan inte låta bli att snegla avundsjukt mot den norska folkscenen som just nu verkar koka av kult och kool.
Om den gängse uppfattningen, åtminstone på denna sida landgränsen, är att Norge lider av ett lillebrorskomplex gentemot Sverige, så är min bild att folkmusikmiljön har precis det motsatta förhållandet. Nog sneglar vi alltsom oftast åt de festliga kappleikarna, den poetiska och komplexa hardingfelemusiken, fjäll-jazzen, den akrobatiska folkdansen med sina proffskompanier, de generösa stödsystemen och folkmusikens status i samhället i stort. Hur historia av krig och ockupation spelar in låter jag vara osagt, men att det gör det vågar jag gissa. Också norsk landsbygdspolitik och förhållandet mellan land och stad kan tänkas påverka hur folkmusiken där idag tar plats också som urban kultur.
På 80-talet däremot, då Ale och Gunnar möttes, var det tvärtom många norska spelmän som lät sig inspireras av den svenska samtida folkmusiken. Här i Sverige jammades det fritt på festerna och diverse nymodigheter tog plats i den traditionella repertoaren. Man började spela i band och på nya instrument, svenska folkmusiker anlitades flitigt till den norska folkmusikscenen. Kanske krävde folkmusikscenen i Sverige under denna tid sin revival då man hade tappat kopplingen till den äldre folktraditionen på många håll? Medan den norska spelmansrörelsen hade mer av ett obrutet förhållande till spelmansmusiken som naturligt fanns där och inte behövde dammas av och upptäckas på nytt på samma sätt som här? Tanken slår mig att det breda experimenterande som skedde i Sverige på 80-talet, kanske är det som jag tycker mig se i Norge idag?
Att all musik tar intryck och färgas av sin egen tid vet vi, men intensiteten av utforskandet kanske sker växelvis beroende av hur stora kliv generationen före tagit? Och om det ligger något i denna växelverkan, är det då Norges tur att gå i front av förnyelsen?
Men nu är ju inte detta VM i längdskidåkning, utan en insikt om att musiken härjar fritt över gränsen och att vi följer varandra.
På årets Folkgala vann norsk-svenska Oslo-bandet Ævestaden ”Årets Artist”. ”Årets Kompositör” vann smålänningen Thomas Eriksson, sedan några år bosatt i Oslo. Daniel Sandén-Warg har tidigare vunnit och nominerats till både Folkelarm- och Spellemannprisen för sitt solospel på hardingfela. Staffan Jonsson har gjort succé på Landskappleik, Västanå Teater anlitar årligen en stor svensk-norsk ensemble som äter tårta både 17 maj och 6 juni, och Supertraditional får ge ut musik med Ævestaden, Diket och Valkyrien Allstars (!!). Listan kan göras lång och längre.
Kanske håller nationsgränsen på att suddas ut något och våra scener växa samman? Det vore nåt. // Anna Möller
⋆ ☀︎ ⋆ PROCESSEN: SOFIA KARLSSON ⋆ ☀︎ ⋆
Som redan nämnts, släpptes Sofia Karlssons platta “Till Selma” i fredags. Vi bad Sofia om två snapshots och kort beskrivning från processen.
Resan med detta album har pågått i 3 år, och nu är vi framme vid release. Mängder av tvivel, glädje, nyfikenhet, grubblande, glädjefnatt och så många toner är nerkokade till tio spår. Jag har inte varit ensam på resan, timmarna och insatsen från mitt närmsta crew ( Supertrad, Nygårds och Salberg ) går inte att räkna och värdet i timmarna kan inte sättas i en kalkyl, utan lever bara vidare när musiken nu ( förhoppningsvis) når ut och in till alla er lyssnare.
På sistone har jag varit besatt av Lagerlöfs unga jag. Här är jag under Selmas porträtt, där hon är väldigt ung. Jag och Johan hade skrivar- och forskardagar i Värmland.
Även jag 49 år, kände mig som en liten flicka, som på skolbänken igen, och jag kände mig blyg, av att umgås med denna författargigant. Postumt umgänge dessutom från gigantens sida. Blyg inför Värmlands storslagenhet och feta kulturarv. Men eftersom jag också är en envis liten myra, så jobbade vi på, skrev, läste och läste, tänkte och jag skrev mycket musik. Om Selma var enveten i sitt författarskap, så är jag likaså envis i min musik.
Blandade känslor efter att ha hälsat på vid Selmas grav. Ville så starkt lägga mig ner vid den, men förmådde mig inte. Så jag bara stod där och tittade och undrade vad Selma skulle tänkt om allt detta jag håller på med. Kanske hade hon blitt glad om jag kan få några till att läsa Gösta Berlings saga. Kanske blidde hon glad för musiken till Mörkret, även om jag strök 2 rader i dikten, det var helt nödvändigt för musikens skull, förlåt där under graven.
Iallafall kanske hon blitt glad att jag bryr mig om hennes flygel och ser extra till att den mår bra. Flygeln kommer överleva oss båda, det är fint.
Allt för nu
hälsar
Supertradredaktionen
(Gillar du nyhetsbrevet? Sprid ordet vidare!) <3